Kulladal fick en pinne med sig från hemmamötet mot serietrean Nosaby efter att matchen slutat 2-2. Hemmalaget ledde med 1-0 efter att lagkapten Daniel Jansson elegant nickat in Eddie Ekblads inlägg för sitt första seriemål för säsongen. Man hade bud på mer och Filip Ahlströms två nickchanser på kort tid var några av flera klara lägen. Men sen hände något. Nosaby åt sig in i matchen och tog så småningom över den. Kvitteringen till 1-1 med fem kvar av första kom lättvindigt. Andra halvlek startade inget vidare när dom blåklädda agerade pojklagsspelare och mer eller mindre lät Nosaby ta ledningen med ett enkelt avslut i tom bur. Man hade också bud på 3-1 men stolpen var ivägen. Återigen lyckades det dock Kulladal att komma tillbaka, och det med besked. Tobinho Sjöbäck inledde en ordentlig kvitteringsjakt men det var Bruce som till slut skulle peta in sitt andra mål för året via stolpen, även han framspelad av Eddie. Sista tjugo var det en Hawaii-präglad fotboll med viss övervikt för hemmalaget. Det öppnades stora luckor i försvaren och det borde Kulladal utnyttjat då man spelade till sig flera jättechanser men en skicklig målvakt och delvis svaga avslut gjorde att resultatet 2-2 stod sig. För egen del är jag väldigt nöjd med att vi återigen hämtar upp ett underläge när vi tappat initiativet i matchen, även nöjd med att vi äntligen fick med oss en poäng på hemmaplan. Däremot missnöjd hur vi kan tappa matchen så lätt. Vid ställningen 1-0 har vi chansen att sätta dit både ett och två mål till och spelar en trevlig offensivfotboll, bara för att tappa fördelen helt. Sen är det kanske jag som har för höga krav efter en fenomenal defensiv ifjol, men tillkommer inte deras mål väldigt billigt? Jaja, en pinne är godkänt med tanke på utgångsläget med underläge en bit in på andra. Nya tag i ett tungt möte mot Flagg kommande onsdag.
