Sam
Gullberg
Varför känner vi
att vi är Kulladalare ända in i själen. Jag vet varför jag är det.
När jag var 10 år
flyttade vi från Malmö ut till Kulladal, som då var en liten by utanför
Malmö.
Idrottsintresset var stort många sporter att prova på. Det fanns fotboll,
bordtennis och brottning alla var fina klubbar och man var välkommen att prova
på i vilken klubb som man ville. För mig var det fotbollen som lockade mest för
de flesta kamraterna var med där och en lagledare som hette Sam Gullberg som
hade hand om pojklagen. Vi tränade på Kulladalsplanen på den tid som var över
för då var det trångt på planen, det fanns endast en plan på den tiden. Alla
seriematcher spelades på Limhamnsfältet på söndagarna. Efter träningen skrev
Sam kallelser till alla som skulle vara med till söndagens match, de var
förtryckta med Kff-s loga där det stod samlingstid och matchstart. På den tiden
cyklade alla från Kulladal till
Limhamnsfältet. Alla väntade på Sam som också cyklade med kofferten med alla
tröjor, byxor o strumpor samt bollar. Det var många matcher på ribban på den tiden,
alla lag spelade sina seriematcher där. När vi kom in i omklädnadsrummet och fick den tröja man skulle ha kände man ett jättestort
förtroende som man blev anförtrodd.
Sam var en ledare
som gav mig jättemycket av det som jag upplevde som spelglädje. Vi var ett lag
som var mycket bra, Sam som förklarade på ett bra sätt att våra motståndare inte var ett dugg
bättre än oss, och det var inte många som slog oss på den tiden. Nästan alla
från Kff:s pojklag gick på Kulladalsskolan när vi var 7:e klassare. På den
tiden spelades skolmästerskap i
Malmö och där var vi med med nästan samma lag som i Kff, vi vann hela tävlingen med
finalspel på Malmö IP och Eric Persson som prisutdelare. Många tog åt sig äran
men vi visste att det var Sam-s anda som låg över oss.
Som grabb var jag
mycket stolt över att vara i Kff-s lag, jag och alla kompisar såg upp till Sam för han var
den som puffade på oss på ett bra sätt, skällde inte ut oss utan på ett lugnt
sätt gav oss självförtroende. Jag hade Sam som
ledare under slutet av 50-talet och jag vet att det är många som fostrats under
det ledarskap som Sam spred långt efter vi la av, många blev mycket bra människor
och fina idrottsmän, någon gick hela vägen till landslaget.
Som tur är har
jag haft äran att spela för Kulladal i både Bordtennis, Bowling, Fotboll ihop
med Sam och det har varit ett nöje, för han var en glädjespridare av rang.
Inge Kvist