Sam Gullberg

Varför känner vi att vi är Kulladalare ända in i själen. Jag vet varför jag är det.

När jag var 10 år flyttade vi från Malmö ut till Kulladal, som då var en liten by utanför

Malmö. Idrottsintresset var stort många sporter att prova på. Det fanns fotboll, bordtennis och brottning alla var fina klubbar och man var välkommen att prova på i vilken klubb som man ville. För mig var det fotbollen som lockade mest för de flesta kamraterna var med där och en lagledare som hette Sam Gullberg som hade hand om pojklagen. Vi tränade på Kulladalsplanen på den tid som var över för då var det trångt på planen, det fanns endast en plan på den tiden. Alla seriematcher spelades på Limhamnsfältet på söndagarna. Efter träningen skrev Sam kallelser till alla som skulle vara med till söndagens match, de var förtryckta med Kff-s loga där det stod samlingstid och matchstart. På den tiden cyklade alla från Kulladal till Limhamnsfältet. Alla väntade på Sam som också cyklade med kofferten med alla tröjor, byxor o strumpor samt bollar. Det var många matcher på ribban på den tiden, alla lag spelade sina seriematcher där. När vi kom in i omklädnadsrummet och fick den tröja man skulle ha kände man ett jättestort förtroende som man blev anförtrodd.

Sam var en ledare som gav mig jättemycket av det som jag upplevde som spelglädje. Vi var ett lag som var mycket bra, Sam som förklarade på ett bra sätt att våra motståndare inte var ett dugg bättre än oss, och det var inte många som slog oss på den tiden. Nästan alla från Kff:s pojklag gick på Kulladalsskolan när vi var 7:e klassare. På den tiden spelades skolmästerskap i Malmö och där var vi med med nästan samma lag som i Kff, vi vann hela tävlingen med finalspel på Malmö IP och Eric Persson som prisutdelare. Många tog åt sig äran men vi visste att det var Sam-s anda som låg över oss.

Som grabb var jag mycket stolt över att vara i Kff-s lag, jag och alla kompisar såg upp till Sam för han var den som puffade på oss på ett bra sätt, skällde inte ut oss utan på ett lugnt sätt gav oss självförtroende. Jag hade Sam som ledare under slutet av 50-talet och jag vet att det är många som fostrats under det ledarskap som Sam spred långt efter vi la av, många blev mycket bra människor och fina idrottsmän, någon gick hela vägen till landslaget. Som tur är har jag haft äran att spela för Kulladal i både Bordtennis, Bowling, Fotboll ihop med Sam och det har varit ett nöje, för han var en glädjespridare av rang.